Det töar

Jag har ett par dojjer som är som ett par tjockare strumpor. Alla förhöjnigar i underlaget liksom borras in i hälsulan när man går. Och sulan på själva dojan är inte mkt högre än 3 mm. Dessa värdelösa skofeatures i kombination med det göteborgskaratäristiska sliski-slaski vädret gör fötterna blöta och kalla. Och rädda. Nu sitter jag på jobbet, barfota mot en iskall parkett. Tortyr mot ett par tossor som bara vill ha det skönt.
Jag tittar på Älgahultabilderna och blir varm i hjärtat. Och i magen. Och i själen. Sakta men säkert börja mina blötfrusna tår att tina. Fasen, det kanske finns hopp ändå...
Och grattis till pingisframgångarna Per.
KS