Jag forsätter min medierapportering med en reflektion angående Stjärt Fylkings (och Aschelbergs) oheliga förhållande till Christos Pettersson. Att höra om hur Gert och Christer suttit och supit i diverse stugor imponerar helt enkelt inte. Jag har även svårt att tro Gert när han berättar om Christers oerhörda minne och stora intellekt. Den irrande blicken, ryckiga gången och inte minst det digra cirriculumet berättar en helt annan historia. Tragiskt nog är stugsupandet med Christer Pettersson Gerts främsta journalistiska merit (på andra plats kommer hans rosa overall).
Mitt råd till Stjärt-Gert: Begrav dig inte i sorg och nostalgi. Ut och lev människa! Köp upp dig på några helpannor Kosken och bege dig till Kungsan så kommer du säkert finna nya härliga vänner bland de vårrusiga crackalkisarna. Kanske kan jularna åter bli som de var på Christer tid.
/Pelle
Mitt råd till Stjärt-Gert: Begrav dig inte i sorg och nostalgi. Ut och lev människa! Köp upp dig på några helpannor Kosken och bege dig till Kungsan så kommer du säkert finna nya härliga vänner bland de vårrusiga crackalkisarna. Kanske kan jularna åter bli som de var på Christer tid.
/Pelle
4 kommentarer:
jag tror att stjärten egentligen vill vara som vår kära christer en gång var.. mendom andra grabbarna på bänken tycker inte han e tillräcklig tuff å vill därför inte befinna sig i hans närhet.. han e helt enkelt mobbad av los crackos
att tilläga... jag tycker hela palmemordet å christerpettersson tjatet e dötrist.. önskar dom kunde sluta tjata nångång..
tillägget är noterat...
Varför får inte jag bita, när Lis bet Palme?
Skicka en kommentar