Man kanske kan tro att man inte ska va rädd för nålar med tanke på att man faktiskt haft ett knippe nålar som i utsmyckningssyfte gnuggat huden blodig under ett flertal timmar...men varje gång man ska ta ett "litet stick" i fingret hos doktorn kräks man ju av nervositet. Jag gör iaf nästan det. Jag var i morse på vårdis och skulle kolla upp en underlig värk som suttit i ett par dagar...personalen i fotriktigt gjorde klart för mig att labbet låg ner för korridoren och till vänster. Hjärtat dunkade. Det visade sig inte alla vara tal om ett litet stick, utan en gigantisk nål som Gunilla, Leg Sjuk. sys. förde in i min uppumpade ven....4 provrör fylldes till bredden.
Inte ett bokmärke fick man.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag ser nålen som en härlig utmaning... liksom livet självt.
Skicka en kommentar