Idag har jag varit på anställningsintervju på Gallup. Intervjuaren var det stiffaste och mest obehagliga fruntimmer man kan tänka sig. Hon satt och läste från nåt jävla formulär och ställde frågor som "vad gör du på fritiden" och "hur tror du att dina vänner skulle beskriva dig". Jag kände mig förnedrad. Det värsta jag vet är att prata med folk som det inte går att få kontakt med. Vad man än säger ler de stelt och antecknar nåt i sina jävla papper. Får jag inte jobbet blir jag mycket bitter.
Jag insåg dock att jag måste framstå som en idiot med mitt märkliga CV. Tusen års utbildning, blir aldrig färdig med något och söker endast skitjobb helt utan ansvar och framtidsutsikter.
7 kommentarer:
hahaha ja men kram på dig mattias. det löser sig ska du se!
de e konstigt de där me anställningsintervju.... herregud.. slappna av för fan det e ju fan inte presidentposten du söker... jävla biach..
ja det är en mycket konstig kultur. man blir helt osugen på själva jobbet när man blir utfrågad av miss hitler medan skallbasen mäts.
no offence... men man behöver inte vara professor för att kunna telefonera.
exakt min ståndpunkt. men jag fick jobbet i alla fall. slutet gott allting gott.
gratulerar!
tackar. hur gick det för dig? lyckades du slingra dig undan?
nja... de ringde och avbokade men skulle återkomma. det ger mig tid att slipa på argumenten.
Skicka en kommentar