Nej, jag har inte stött på brudtonårshångel i Åmål. Däremot en helt sinnessjuk dialekt, konstigt många norrmän och en klädaffär där man kan köpa finbyxor för 75 kronor. Det ni. Efter några veckor som pendlare till småstaden finner jag att två frågor krafsar i hjärnan, kräver svar som jag inte har: (1) Hur kommer det sig att det finns människor som är villiga att bo här (alternativt i Mellerud)? (2) Hur mycket kan man prata om vädret innan det blir hälsovådligt? Men nu får jag dåligt samvete, känner (ve och fasa) att jag vill försvara Åmål. Solen skiner trots allt på mig när jag tjuvröker på lunchrasten. Ville bara dela med mig av några onsdagstankar såhär framåt natten. Nu måste jag sova. Jag ska till Åmål imorgon.
1 kommentar:
Om det är dom cheap monday finbyxorna du menar, sâ är det jävligt billigt. Jag skulle kunna tänka mig att bo där.
Skicka en kommentar