991121 - Söndag
I Nairobi, Kenya.
Det har nu gått ett par dagar och såklart har det hänt en hel del. Jag träffade en del folk på Landvetters flygplats. Markus, Anders, Göran... Vi har bildat en liten gemenskap. Flygandet gick bra även om det var i längsta laget. Filtarna som delades ut på planet mellan Amsterdam och Nairobi var masai-mönstrade. Genuint.
I Nairobi lyckades vi ta oss till Upper Hill Camp där tre rosa bussar stod parkerade. Här träffade vi resten av sällskapet, drygt 40 personer. Ganska många namn och ansikten på en gång. Får ta några i taget. Det lär bli trångt i bussarna. Vi är ca 15 personer i varje buss. Men det ger sig nog.
Vi, vårt nystartade gäng och jag, tog på eftermiddagen en taxi in till Nairobi Centrum. Stor förvirring. Bilar från alla håll, grönsaksland i refugerna. Vi smälte heller inte direkt in bland lokalbefolkningen. Trots alla varningar om det farliga Nairobi lyckades vi omedelbart snurra bort oss i ganska skumma och ödsliga kvarter. Utanför en bar av tuffare karaktär (tänk From Dust 'til Dawn) stod 10 hålögda och trasiga tonåringar på rad. Helt knäpptysta. Gatan var i övrigt helt tom och tyst även den. Det är möjligt att de var trevliga och friska ungdomar men medan vi passerade dem var jag säker på att få en kniv i ryggen. Sådan är jag. Men inget hände. Dödskallepojkarna bara glodde tomt på oss under fortsatt istystnad.
Nästan tillbaka på en huvudgata lyckades Markus, 19 år, på något sätt förnärma en liten tiggande flicka. Jag vet inte hur han bar sig åt. Hon blev i alla fall väldigt arg och började hugga efter Markus med en penna. Till sist blev vi tvungna att retirera in en mataffär. Flickan blev inte insläppt. Istället ställde hon sig på vakt utanför. Det slutade med att Anders, som hon inte var arg på, gick ut och fixade en taxi. Sen sprang vi andra till bilen med flickan hack i häl. Hon drog i väg några spottloskor efter Markus, men i övrigt var planen en succé. Lite skakade åkte vi tillbaka till campingen.
I Nairobi, Kenya.
Det har nu gått ett par dagar och såklart har det hänt en hel del. Jag träffade en del folk på Landvetters flygplats. Markus, Anders, Göran... Vi har bildat en liten gemenskap. Flygandet gick bra även om det var i längsta laget. Filtarna som delades ut på planet mellan Amsterdam och Nairobi var masai-mönstrade. Genuint.
I Nairobi lyckades vi ta oss till Upper Hill Camp där tre rosa bussar stod parkerade. Här träffade vi resten av sällskapet, drygt 40 personer. Ganska många namn och ansikten på en gång. Får ta några i taget. Det lär bli trångt i bussarna. Vi är ca 15 personer i varje buss. Men det ger sig nog.
Vi, vårt nystartade gäng och jag, tog på eftermiddagen en taxi in till Nairobi Centrum. Stor förvirring. Bilar från alla håll, grönsaksland i refugerna. Vi smälte heller inte direkt in bland lokalbefolkningen. Trots alla varningar om det farliga Nairobi lyckades vi omedelbart snurra bort oss i ganska skumma och ödsliga kvarter. Utanför en bar av tuffare karaktär (tänk From Dust 'til Dawn) stod 10 hålögda och trasiga tonåringar på rad. Helt knäpptysta. Gatan var i övrigt helt tom och tyst även den. Det är möjligt att de var trevliga och friska ungdomar men medan vi passerade dem var jag säker på att få en kniv i ryggen. Sådan är jag. Men inget hände. Dödskallepojkarna bara glodde tomt på oss under fortsatt istystnad.
Nästan tillbaka på en huvudgata lyckades Markus, 19 år, på något sätt förnärma en liten tiggande flicka. Jag vet inte hur han bar sig åt. Hon blev i alla fall väldigt arg och började hugga efter Markus med en penna. Till sist blev vi tvungna att retirera in en mataffär. Flickan blev inte insläppt. Istället ställde hon sig på vakt utanför. Det slutade med att Anders, som hon inte var arg på, gick ut och fixade en taxi. Sen sprang vi andra till bilen med flickan hack i häl. Hon drog i väg några spottloskor efter Markus, men i övrigt var planen en succé. Lite skakade åkte vi tillbaka till campingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar