jag blir oerhört provocerad av personer som satt diagnosen ad/hd på sig själva. särskilt de som anser sig vara kreativa. de lägger pannan i djupa veck berättar att de aldrig fått någon diagnos från en doktor men eftersom de är gaaalet kreativa och ibland är lite rastlösa så måste ad/hd vara svaret. artister verkar vara de som helst skulle vilja vara drabbade. exempel: jonas lundqvist från bad cash. i varenda tidning kunde man ett tag läsa om hans förhoppningar. till och med skivan heter ad/hd. ett av hans tyngsta argument är att "ingen har i alla fall frågat varför skivan heter så". det är såå fånigt. när jag var liten önskade jag att jag skadade mig (typ fick gips) och blev lite speciell.
ad/hd eller bara tönt
1 kommentar:
haha så jävla rätt! såg ett program härom veckan på svt där dom diskuterade ad/hd med en läkare. gästen i just det programmet var Ayisha (eller vad hon nu kallar sig) och hon försökte övertyga läkaren och resten av publiken att hon har ad/hd "även om det aldrig blivit diagnostiserat", såklart! hon försökte verkligen casha in på myten ad/hd = jäävligt kreativ och lidande artist. TÖNT!
Skicka en kommentar