I gläntas senaste nummer finns en Manual för postmodern barnuppfostran. Ett av råden är: ”Gnid ditt barn mot ett karbonpapper. Klipp sedan sönder pappret och klistra fast bitarna på barnets kropp. Ifrågasätt barnet som original. Ifrågasätt barnet som kopia. Ifrågasätt karbonpappret som konstruktion.”
Jag har också läst om en person med avancerade postmoderna ambitioner för sitt barn. Tanken var att barnets första ord skulle bli ”citat”. Säcken skulle sen knytas ihop på dödsbädden där det sista ordet skulle vara ”slutcitat”. Hela livet satt inom parentes. Det blev dock inte så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar